mötet idag gick helt okej var lite arg men vad fasen nu vet dem iaf mår. och det är ju en början!
uppdaterar:
dagen har varit en ända stress men goda nyheter tycker jag dagen har kommit med. Sitter också och funderar på att skicka ett brev till Helen på BUP om jag ska vara riktigt ärlig så saknar jag den människan enormt mycket. Hon lyckades få en så bra relation till mig så feg som.jag är vågar jag inte ringa och säga vad glad jag är för den hjälpen jag fick av henne. Det var ju ändå hon som fick mig till att lära känna mig själv. Och att våga berätta hur det egentligen ligger till. Jag fick någon jag vågade lite på någon som jag vågade visa mitt rätta jag för utan att bli lämnad. Jag fick en så bra tid med henne som gör att jag vågade tro på mig själv och vågar säga ifrån. sen den dagen då jag inte längre kände mig otrygg med självförtroende på noll jag vågade inte tro på folk som så exempel vad fin du är, jag älskar dig, du är så snäll, du förstår, du är en bra vän, jag finns för dig, eller den dagen då jag vågade visa mig utan smink den dagen jag vågade gråta utan att tro att folk skulle lämna mig och tycka jag var dum. Eller den dagen jag vågade berätta om mina handikapp som ADHD osv och visst folk lämnade mig. Men hon så dem riktiga står kvar du är fin människa tänk så hon hat fått mig att se mig själv på ett annat sätt jag är så glad över det. Livet känns så mycket lättare men ändå svårt ibland men jag kämpar. Jag vet att jag inte ska se ner på mig mera jag har ffolk som.brun sig fast jag inte alltid är lätt att ha med och göra. så underbart :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar