tisdag 31 januari 2012
Jag är inte alltid lätt men vill inte något ont!
Kram Rebecca!
måndag 30 januari 2012
en lättnad
En lättad och en glimt av styrka man får när man märker att den man träffar som läkare första gången ändå får en förståelse om hur det är. Den lättnaden man känner när man känner när man får förklaring på att det är inte konstigt att jag inte kan sätta ord på allt. Den styrkan och lättnaden av att dem kan sätta ord på vad det beror på att jag mår som jag gör. Och att jag nu får rätt hjälp det känns underbart. Det var äntligen en som sa att nu är det nog jag är så glad för detta jag fick styrka det var inte wn läkare som sa vad har hänt varför mår du såhär hon förstod när jag förklarade att det är inte konstigt att jag inte vet själv och nu fick det vara nog gud så skönt. Mitt liv kan snart börja på ny kula tack!
onsdag 25 januari 2012
dag ut och dag in!

som sagt dag ut och dag in.
jag har sagt 'glöm dina bekymmer imorgon kommer nya'.
Men snälla det kommer nya hela tiden jag orkar fan inte med detta längre jag pallar fan inte mest allt hela tiden. Jag är också människa jag orkar inte hur mycket som helst. hur fan kämpar man vidare. Hur i hela friden går man vidare med en deprition så djupt att man fått lega på psyket två gånger under ett år en längre tid. Jag vet inte hur mycket krafter jag har att ge men jag vet inte längre hur länge jag orkar mer. Detta skrämmer mig hur länge jag ska behöva ha det såhär. Vad har jag gjort för att förtjäna att må som jag gör. Jag ger vad som helst för att må bra och kunna jobba leva ett liv ett normalt liv inte ett liv i ledsenhet, ångest, panik och rädsla. Även att få känna mig älskad om tyckt och betydelsefull och med en bra självinstinkt och få känna att jag någon gång är fin och att jag är en bra menniska. Istället för att känna mig otrygg i min egna kropp och alltid tycka att jag är ful och att jag är en dålig menniska och aldrig klarar något. Jag vill fan inte må såhär jag vill ha en förändring i livet nu.
jag måste också bara få säga.
det kan bli rörigt men men.
Jag har inte sagt allt men nu tar det över igen jag känner mig deppig och ajg vet det går upp och ner hela tiden. Jag mår fruktansvärt jag har inte orken jag saknar alla där uppe jag tänker på Buri (hästen jag red) jag tänker på morfar. Jag känner mig bara ledsen jag vill skrika jag vill gapa jag vill inte säga allat jag vill vara tyst. Jag har ångesten i mig jag vet inte vad jag ska ta mig till jag har skuldkännslor. Jag känner mig misslyckat jag känner hat från när man var liten jag är arg för att någon gjort så man mår som man gör och att man fått dem diagnoser man har jag vill inte. Jag kan inte förstå att amn kan dricka när någon ligger i magen och aldrig erkänna att det var så jag fattar inte islakn tar över vad fan har jag gjort för att någon ska göra så mot mig? Hur fan kan man äns göra så hur fan kan man behandla menniskor som en jävla docka som barn varför skulle jag och mina syskon och andra runt i världen få ha det så? Varför finns det sånna folk som gör då vad fan är det för jord? Tackar gudarna för att amn har så starka bröder som hjälpte en då jag är så stolt. Men helvete att det ska vara så svårt att leva att livet ska vara så förbannat krongligt jag pallar inte. Men jag ska KÄMPA jag älskar min skorpan inget sk få göra att jag mår så dåligt och åker ifrån henne jag ska ge henna allt jag har min bästa vän min älskade Skorpan ska aldrig få lida för så jag känner hon ska få ha det bra. Inte någon Inte någ kan ersätta det hon gjort för mig då jävlar kommer den få kämpa jag älskar henne men jag orkar fan inte må som jag gör. Inte någon kommer någonsin förstå förutom dem som suttit i samma sits men deprition. Snälla det är fan inte lätt jag vet inte vad man ska göra kommer jag alltid få må såhär ALLTID kommer jag det hallå snälla vad fan är detta..
måndag 23 januari 2012
Mamma mia vad sa jag?!
Men men idag har jag varit på möte och Nej som vanligt Becca gjorde bort sig så in i hela helvete. Hjälp dem idiotförklarade mig men jag förstår det seröst jag skrattar så jag vet inte vad jag tror jag var nervös så aja skit samma dem fick nog lite fel bild av mig men vet ni vad skit samma nu lever jag livet och mår bra förutom den jobbiga tröttheten som smyger på sig hela tiden. Humm kanske dags att säga till vissa att jag också vill sova hehe. aja men fyfan mittet är som det är sen helgen men hem kom jag ganska välbehållen iaf.
Kram
onsdag 18 januari 2012
onsdag!
sitter på bussen till Lidköping ska toöl tandläkaren fy fasen för det. nej men hoppas på att det snart är över det hära med tandläkare i Lidköping. vill bli av med tandställningen nu! har varit alldeles för slö för att orka än skriva i bloggen känner jag. Det händer så lite om dagarna. Men ska vidare till lundsbrunn sen för att träffa Lukas som kommer som 10 med bussen från Oslo till Sverige för förstå gången själv. Tiden går så för minns han som liten med böja och nu åker han bussen från Oslo till Sverige jadu man hänger inte med snart är la jag själv pensionär.
fredag 13 januari 2012
mötet
mötet idag gick helt okej var lite arg men vad fasen nu vet dem iaf mår. och det är ju en början!
uppdaterar:
dagen har varit en ända stress men goda nyheter tycker jag dagen har kommit med. Sitter också och funderar på att skicka ett brev till Helen på BUP om jag ska vara riktigt ärlig så saknar jag den människan enormt mycket. Hon lyckades få en så bra relation till mig så feg som.jag är vågar jag inte ringa och säga vad glad jag är för den hjälpen jag fick av henne. Det var ju ändå hon som fick mig till att lära känna mig själv. Och att våga berätta hur det egentligen ligger till. Jag fick någon jag vågade lite på någon som jag vågade visa mitt rätta jag för utan att bli lämnad. Jag fick en så bra tid med henne som gör att jag vågade tro på mig själv och vågar säga ifrån. sen den dagen då jag inte längre kände mig otrygg med självförtroende på noll jag vågade inte tro på folk som så exempel vad fin du är, jag älskar dig, du är så snäll, du förstår, du är en bra vän, jag finns för dig, eller den dagen då jag vågade visa mig utan smink den dagen jag vågade gråta utan att tro att folk skulle lämna mig och tycka jag var dum. Eller den dagen jag vågade berätta om mina handikapp som ADHD osv och visst folk lämnade mig. Men hon så dem riktiga står kvar du är fin människa tänk så hon hat fått mig att se mig själv på ett annat sätt jag är så glad över det. Livet känns så mycket lättare men ändå svårt ibland men jag kämpar. Jag vet att jag inte ska se ner på mig mera jag har ffolk som.brun sig fast jag inte alltid är lätt att ha med och göra. så underbart :)
torsdag 12 januari 2012
så mår jag ibland.
så äntligen fått bloggen att fungera i mobilen.
Jag har varit idag på dagsjukvården gick sådär dem tror jag mår bra och att jag säger återbud för att jag mår bra verkar det som. Men dem gångerna jag sagt återbud det är dem gångerna jag mått dåligt och inte velat visa mig bland folk. tycker själv att ett sådant ställe borde förstå att om jag hade mått bra hade jag nog orkat mig dit varje gång och jag hade nog inte höjt medicinerna för två veckorsedan isf. jaja blir så trött att dem inte förstår det har ju varit på håret flera gånger nu att jag nästan åkt in. Och dem säger att dem ska finns där för att häva inläghningar men mig frågar dem om jag behöver gå där. mycket märkligt dem har aldrig träffat mig frisk hur ska dem då kunna veta hur jag är när jag mår bra eller riktigt dåligt. Märkligt det dära med vården i Sverige ibland tycker jag!
idag blir det tvätt och städa fy fasen så tråkigt Aja men det är la ett måste det är ju inte direkt så någon kommer och knackar på dörren och gör det åt mig. Men man kan ju önska det ibland.
Har även Bella här med och en helt slut skorpan sen ikväll kommer kusin Emma så blir det lite mys med den tösen.
bilden är på mitt hjärta till valp skorpan!
onsdag 11 januari 2012
Jag har inget tålamod!
Tålamodet var jobbigt att ha på topp när jag grejade till denna nya blogg när min dator segar som bara den.
Men anledningen till att jag bytt till denna är att jag vill kunna blogga från mobilen igen jag känner mig så kallad naken annars. Glöm min gamla och välkommen att följa mitt och Skorpans ointressanta liv här och nu.
Blir en promenix med vovvarna strax jag har nu Bella bus här också mycket mysigt Emma har sovigt här några nätter till och från. Riktigt mycigt jag har nu börjat med nya medeciner och hoppas på ej sömnlösa nätter något mera. Imorgon är det dagsjukvården igen och hoppas jag kommer upp. Mycket händer kring livet och min psykiska måeende är en berjodalbana men jag kämpar tillsammans med min kraft Skorpan. Hoppas ni kommer trivas här ist dem få läsare jag har men några är det och denna gången ska jag iaf skriva minst ett inlägg i veckan. Jag vill skriva varje dag men jag hinner inte det med en valp och när jag bor själv och måste göra allt annat ibland men på min mig vettja!




